EMILIA,

Någon skjut mig i huvudet. Detta land är ett dumt jävla påhitt. Nattens samtal gör mig illamående och just nu vill jag spy mig själv i ansiktet

Inte riktigt hur jag hade planerar spendera min lördag. Konstigare och konstigare blir den och jag bara infinner mig i att bara sitta här på akuten.

Do not trust.

Man ska fan aldrig någonsin släppa ner garden. Dumheter. Tahaha! Fortsätter som jag aldrig gjort nåt annat!

Ullared är klart och pengar fattigare, nåja det va det värt för att skingra tankarna en lördag som denna! Odödligt sugen på vin! Försöker hålla masken och inte le åt drama men smilebanden drar på sig ändå och jag tror de syns! Fan va jag behöver vin och svina ner mig känner jag! Håller tummarna och hoppas på att denna helgen inte slutar i tragedi!

Från en helvetes vecka in i något som skulle bli perfekt till något som istället blev hemsökt. Jag vet att du är där, jag såg det och känslan är fortf den samma. Eller? Man ska inte lägga för mkt tanke på sånt som blivit till en vana. Tänkte jag igår när jag gick och la mig. När jag vakna va du fortf där. What am I suppose to Do with that? Jo vad jag gjorde med det blev en tripp till Ullared..

Jag vet inte hur jag ska tänka på nåt annat.

Jag skakar och jag önskar jag kunde säga nåt annat men jag log..

ps dödligt sugen på att tatuera mig...

På något sätt är det skönt att va här idag fast jag tänkte vägra gå upp. Detta tomma stället fyllde hjärtat med lite kärlek och på något sätt känns man behövd fast man trippar på tå här också. Här framme bor jag, kom o rör mig om du kan, jag tror inte du vågar. För den det sårar mest är dig. Du är förbannad och långsynt medans ingen annan bryr sig överhuvudtaget. Du är sårad, det är inte jag hjärtat. Ett av dom få ställen man någonsin känt sig hemma på. Kommer man någonsin va cool nog att ta sig härifrån? Jo det tror jag inte är några problem. Mättnaden är ganska rejäl även fast det ibland känns skönt att bara va här. Lite idag, lite inte. Nästa vecka kryper under skinnet på mig fast än den inte börjat än. Känslan av att lämna detta för samma sak som jag alltid gör känns just nu hjärtskärande för mig. Det är kanske känslan av att inte lämna för en trygghet. Men det är nåt som känns åt helvete och skulle hellre bara stanna i trygghet hur tråkigt det än låter. Att få va där är ju allt jag vill varje dag och just nu så nästan känner jag hur jag själv vägrar. Vet fan inte vad som händer längre..