EMILIA,

 

 

Godmorgon honeys!

 

I have sacrificed my peace of mind.

att få allt du vill ha men inte kunna få uppleva det.

http://nelly.com/se/kläder-för-kvinnor/märkeskläder/stars-by-jonas-hallberg-2231/

Det underligaste hände precis när jag stog o diskade.. Jag log i samma mening där du infann dig. Jag log och kom ihåg alla roliga tider. För vi hade så jävla kul.. Det hade vi verkligen. Men detta är första gången jag har kunnat komma ihåg allt detta roliga, det har under alla år legat så gömt bakom all ilska. All ilska och blame.. Men idag förstår jag hur långt jag har kommit sen allt detta. Jag förstår att jag är lycklig och jag hoppas innerligt att du med är det. Jag hoppas du gått vidare precis som jag har gjort. Jag hoppas du skrattar, jag hoppas du ler. Jag hoppas du älskar och känner som aldrig förr. Jag är inte arg längre. Jag skyller inte på dig längre. Jag känner mig i harmoni. Och jag hoppas du en dag hittar detta inlägget, läser och kommer ihåg alla dessa roliga tider och tänker på mig, precis som jag gör nu. Det fanns en tid när du gjorde mig så olycklig, en tid när du förstörde mig brutalt. Men vi alla gjorde våra egna val och idag ångrar jag inget av det, för det tog mig hit, hit till lyckan, hit till allt det jag har nu. Det finns ingen mening och va arg längre. Det finns ingen mening att grubbla över det som aldrig går o göra ogjort. Jag vill gärna tro att du idag är den du alltid vatt och då kommer du förstå detta och le. Vill gärna tro att alla år inte ska gå förlorade under all ilska. Så ja från och med idag har jag bestämt mig och insett att det finns inget att va arg över, från och med idag ska jag le åt alla dom jävlarn som springer utanför mitt hus. Puss på er :)

Idag är det onsdag och jag är pigg som jag sa jag skulle va. (fast egentligen är jag inte de) Tage han rullar sig på golvet och idag är det mkt o göra och älskade Fridas happy birthday! <3

För första gången i mitt liv känner jag mig i underläge. För första gången känner jag mig inte värdig. För fucked up, för liten, för obetydlig, inte alls värdig. En känsla så lik något annat jag en gång stött på men förlorat. Exakt såhär kändes det då. Jag va liten och du stor. Allting gick så snabbt tills jag sold myself short och va stor igen. Men allting vände jag är helt plötsligt så lite. Så inte värdig- Inser att den röda tråden kryper sig in vart jag än låter den. Den dagen, den gången, den smärtan, den trösten. Den vändningen. Jag va inte värd det. Tanken av att någongång få det bekräftat igen, tanken av att någonsin förlorar dej är mer skrämmande än den att jag ska vara fast här förevigt. Skulle sälja min själ för att aldrig få det bevisat igen. Jag har mina stunder. Men jag klarar det bra själv att bevisa att jag inte är värdig. Så för att slippa sälja min själ ska jag på ett eller annat vis bli värdig. Låta det koka eller change my ways. I dont care, cuz I love you til death. Jag skulle aldrig våga berätta att du är naiv, att du saknar erfarenhet och att ditt största problem är att hårsprayet är slut. Det skulle va som att ta klubban från ett litet barn. Vindar vänder inte så lätt, men det kommer jag aldrig berätta. Cuz I love you

försvinna. Om alla bara kunde försvinna

A BIG FAT WHATEVER!!!!

Ständigt försvara marken man går på. Håller tyst. Går vidare. Låter det kännas som det känns. Håller det här. Här nära hjärtat. Omöjligt att förstå. Omöjligt att alltid behöva försvara sig. Hur släpper man in någon om man inte gör det med allt man har? Så medans jag söker din hjälp, trycker du mig längre ifrån. Sätter idag locket på och hoppas det inte kokar över.