Ismail
På något sätt är det skönt att va här idag fast jag tänkte vägra gå upp. Detta tomma stället fyllde hjärtat med lite kärlek och på något sätt känns man behövd fast man trippar på tå här också. Här framme bor jag, kom o rör mig om du kan, jag tror inte du vågar. För den det sårar mest är dig. Du är förbannad och långsynt medans ingen annan bryr sig överhuvudtaget. Du är sårad, det är inte jag hjärtat. Ett av dom få ställen man någonsin känt sig hemma på. Kommer man någonsin va cool nog att ta sig härifrån? Jo det tror jag inte är några problem. Mättnaden är ganska rejäl även fast det ibland känns skönt att bara va här. Lite idag, lite inte. Nästa vecka kryper under skinnet på mig fast än den inte börjat än. Känslan av att lämna detta för samma sak som jag alltid gör känns just nu hjärtskärande för mig. Det är kanske känslan av att inte lämna för en trygghet. Men det är nåt som känns åt helvete och skulle hellre bara stanna i trygghet hur tråkigt det än låter. Att få va där är ju allt jag vill varje dag och just nu så nästan känner jag hur jag själv vägrar. Vet fan inte vad som händer längre..
