EMILIA,

Det underligaste hände precis när jag stog o diskade.. Jag log i samma mening där du infann dig. Jag log och kom ihåg alla roliga tider. För vi hade så jävla kul.. Det hade vi verkligen. Men detta är första gången jag har kunnat komma ihåg allt detta roliga, det har under alla år legat så gömt bakom all ilska. All ilska och blame.. Men idag förstår jag hur långt jag har kommit sen allt detta. Jag förstår att jag är lycklig och jag hoppas innerligt att du med är det. Jag hoppas du gått vidare precis som jag har gjort. Jag hoppas du skrattar, jag hoppas du ler. Jag hoppas du älskar och känner som aldrig förr. Jag är inte arg längre. Jag skyller inte på dig längre. Jag känner mig i harmoni. Och jag hoppas du en dag hittar detta inlägget, läser och kommer ihåg alla dessa roliga tider och tänker på mig, precis som jag gör nu. Det fanns en tid när du gjorde mig så olycklig, en tid när du förstörde mig brutalt. Men vi alla gjorde våra egna val och idag ångrar jag inget av det, för det tog mig hit, hit till lyckan, hit till allt det jag har nu. Det finns ingen mening och va arg längre. Det finns ingen mening att grubbla över det som aldrig går o göra ogjort. Jag vill gärna tro att du idag är den du alltid vatt och då kommer du förstå detta och le. Vill gärna tro att alla år inte ska gå förlorade under all ilska. Så ja från och med idag har jag bestämt mig och insett att det finns inget att va arg över, från och med idag ska jag le åt alla dom jävlarn som springer utanför mitt hus. Puss på er :)