EMILIA,

Varje gång, så försöker jag på något vis göra detta på ett normalt sätt. Jag försöker va stark, jag försöker bita ihop. Men ena gången blir det värre än den andra. Jag är inte en människa som är byggd för det här. Men jag måste va byggd för dig, det måste va så för aldrig har jag velat va bättre än när jag är med dig. Aldrig har jag öppnat upp som med dig. Du kan inte finnas bara för att jag ska blomma, en milstolpe som ska bota alla mina rädslor. Det är inte vad du. Du är allt, aldrig har jag varit så fäst. Adlrig har jag vågat ta för mig som för dig. Alla mina delar matchar med dina. Jag bryter ihop för minsta lilla och du räddar upp mig i dom studerna. Detta kan inte va som innan , detta måste va mer. Jag är rädd för att inte se vad jag är värd, men detta måste jag va värd. Även om jag inte gör det hundra procent har jag aldrig släppt in någon så som dej. Och detta kan inte va något som bara går upp i rök. "Vi måste kämp, vi måste orka". Jag är trött på att förlora varje gång någon åker, trött på att kämpa för allt här i livet och jag ger upp så lätt. Men för dig är det värt det. Men vi förtjänar en bättre chans än den här. För jag kan inte andas utan dig.Vill inte andas utan dig. Vill åtminstonde spendera varje natt i en trygg famn. För detta är på riktigt.