EMILIA,

Går nu på övertid. Jag som vaknade så pepp i morse är nu brutalt uttråkad. Dessutom värker fötterna. Ännu en gång trycker jag ner mig själv i en plastpåse och sen undrar jag om jag gör det på riktigt eller jag gör det för att explodera. Medans jag våndas är detta ditt medel. Jag spyr på att vara en plastpåse. Har tom känslor av plats. Idag, igår, imorgon. Biter ihop och undrar igen om det är på riktigt eller jag faktiskt bara kan låta bli att bry mig? Kanske försöker jag bara inte misslyckas. För egentligen vem lever såhär? Det är inte normalt det är inte okej. Det är typ som att ha ungarna varannan vecka. Men vi tar varandra. jag har inte gett min signatur på något vad jag kan minnas. Så när fan började detta va okej? Spelar. Spelar som en idiot just nu för att jag är förtillfället iskall och idiot och fel. Fel är mina känslor. Det är fel att bråka om dom. För det är det inte värt. Accepterar ingenting. Gör verkligen inte det. Inte längre-