EMILIA,

föröker skriva ett blogginlägg, men det går inte. Bara så ni vet. Vill ligga hemma under täcket hela kvällen, men snart dags att bege mig till jobbet. Åt helvete, åt helvete. Försöker mig till att göra något normalt här, men det går med åt helvete. ÅÅÅT HELVETE. Min bil står duktigt felparkerad utanför iaf. Yes. FFFFFAAAAAAAAN! hihi :) Kanske är jag förevigt ämnad att stanna här i detta känslomässiga tillstånd där jag inte får ut ett ljud. Kanske ska jag skriva ett brev? Nej.. cant go back, cant go home, cant stay here. Kanske är allt fördärvat nu och föralltid.. Kan någon idag säga till mig vafan det är som händer? Den största biten är nog att stoltheten står imellan mig och välkomnaden. Varför skulle jag ta mig någonstans där jag inte känner mig välkomen iaf, eller?