EMILIA,

Tiden är kommen och imorgon lämnar jag allt jobbigt bakom mig och börjar om på ny kula. Jag har varit sten säker tills allt jag någonsin levt för här stirrade mig upp i ansiktet. Ett ögonblick , ett ord , en låt och så va jag tillbaka till det jag en gång lämnat bakom mig. Vet inte om det är mönsterna av mitt gamla liv eller är det så att banden vi alltid haft finns där fortf? Jag vill en gång, en sista gång bara känna tryggheten i dina armar, vill bara en gång se in i dina ögon och känna det vi hade. Jag vet inte varför för jag vet att vi aldrig kommer någonstans , jag vet att vi aldrig gjort.. Men banden vi har får mig att vilja skaka om hela min värld alltid varje gång. Önska mig ett sista hejdå. Men inorgon måste jag åka utan att se tillbaka. Kan inte ångra mig nu, måste se det jag såg innan kag blev 16 i onsdags kväll! Hejdå...