EMILIA,

Insåg under ett kort o onödigt samtal att jag kan inte göra detta. Det här är inget sett att leva på. För mig är detta inte ett alternativ. Det är en dubbelmoral. Och en runda i mataffären kan gör så ont. Jag är lycklig. Sen är jag olyckligast i världen. Jag svävar på moln, sen gör allting ont. Så när jag sa jag skulle ge allt, vad det nog till denna punkten jag menade med allt. För mig är detta inte längre en möjlighet, där finns ingen möjlighet utan dej heller. Så fortsätta utan att våga gå bakåt eller framåt. Vill aldrig va utan dej. Nu är jag alltid utan dej. Vad är menigen med det. Vad är meningen med att vilja ge allt av sitt liv till någon annan när man lever i två helt skilda världar. Försöker ta mig framåt men hamnar alltid bakom.