EMILIA,

Sen klockan tio har jag suttit här och stirrat. Jag har stirrat oh stirrat. Haft en och samma tanke som snurrat runt. Jag är värdelös. Men jag vet fan inte hur jag ska göra mig bättre.. Försöker att lätta tankarna men inget kommer ut på rätt sett. Så jag sitter här och stirrar. Stirrar. Stirrar och stirrar. Jag ska jobba klockan tre. Vill inte jobba klockan tre. Jag vill gå o lägga mig. Funderar på att göra det nu men då hade jag somnat o aldrig kommit till jobbet. Diskat skulle jag gjort idag. Men där finns ingen enregi till något. Helst vill jag bara sova föralltid. Jag är trött. Trött och inte alls hungrig. Och musiken som jag spelar om och om igen börjar bli dödligt trisst. Skickar sms med en text som innehåller inget av det jag ville säga. Utan svar. Så vilket fall som helst är det till ingen nytta. Klockan är 20 i ett. Och jag har snart suttit här i tre timmar, i min del av soffan och stirrat. Vägrar skicka fler meningslösa sms idag fast än att jag vill och Tage han sover just nu. Får man åka till jobbet i sin one piece, osminkad? För vem bryr sig. Skadad. Inser att jag är sen. Sen i livet. Ångest. Ångest kräver energi. Därför orkar man inte göra nåt annat. När ska jag bli bättre än mitt stirrande? Jag vill mer i livet. Men kommer aldrig dit.. Inga svar och jag sitter nog här en stund till..