EMILIA,

Mot all förmodan tog jag mig ut, nu verker jag enda ner i småtårna.. Ett vandrande lik och gick springer snabbt vidare innan någon hinner fråga så att tårarna sprutar. För jag kan inte stanna för då måste jag kanske prata och måste jag prata är jag inte riktigt säker på att jag kan ljuga.. Så medans allt kryper ur kläderna, har jag blivit beroende av maxi och att laga mat. Min nya glädje så att jag slipper liksom prata när jag lagar mat till mig själv. Jag kommer bli smällfet av all mat och kakor. Idag köpte jag bakpulver så jag kan laga scones imorgon. Tage är i skamvrån så inte ens honom kan jag prata med idag. Kanske skulle jag gå in i köket o diska. Hundra sms om mina sorgsna ögon, jaha vad svarar man på det? Jag gillar mina poppy eyes?

 

London i miss you.