Vart jag än går

Vad är skillnaden. Trodde jag skulle känna en skillnad, väntar på en skillnad som aldrig kommer. Älskar, älskar med hela mitt hjärta. Men är beredd att satsa på mina oförbjudna tankar, beredd att göra ett misstag för att känna att jag lever. Här står det stilla, känner ingenting. Vill känna det vi hade mellan oss, det som alltid fått en känna sig levande. Men jag är här nu, innan jag stack måste detta betytt så pass mkt så jag flyttade hit. Just nu är jag i zombi stadie. Jag älskar men känner ingenting. Anstränger mig så pass mkt så jag inte förlorar inte tillräckligt för att vi ska känna att detta var en bra sak. Du förstår aldrig mig men just nu är jag 16, naiv, patetisk, vill bara känna mig svävande en sista gång innan jag säger upp det livet jag levt. Värmen som sprider sig i min kropp när jag tänker på allt det som gjorde mig så olycklig är navit men jag älskar det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0