EMILIA,

Ett lugn la sig över mig och fortunavägen. Tage ligger och sover i soffan och jag har igen ätit en mango som ett äpple. Idag när jag inte gick in på maxi, gömde jag mig för sista gången. Förväntar mig inte att bli förstodd men bekräftelsen det gav mig är obeskrivlig. I snart sex år har jag gömt mig, varje dag har jag gömt mig. Idag känner jag mig fri och stolt, att det tog mig så många år att sätta mig själv först. En sak som egentligen inte säger mig ett skit gav mig bekräftelsen jag letat efter i dig nu så länge. Jag vet att det sticker så i ögonen på vissa, men det är dags för mig att sätta mig själv först och vägen börjar här. Jag går vidare. Och dessvärre får ni inte följa med. Förväntar mig aldrig någonsin att någon ska förstå detta, men jag tänker inte gömma mig mer.