EMILIA,

Det gick på en sekund, sen blev det svart och kallt. Stängde av allt för att återfå min egen kontroll. Hälften var förtjänat. Hälften var att gå över gränsen. Har vatt med om mycket. Men chocken som uppstod i det ögonblicket var brutal, värre än någonsin jag vatt med om. Kunde inte fatta att det va du. Inser i efterhand att det är därför jag förlorar kontakten med vem du är, som en glappkontakt. Rädslan var nog mer en chock och jag inledde mitt nya kapitel i skakande chock. Rädslan gömmer jag inom mig för att jag tycker fortfarande att hälften var befogat det ger dock aldrig någon rätten att gå över gränsen. Alltid ska jag va en komiliont. Alltid försvarar jag. Det liknar ännu mer ett mönster, fel slags mönster. Eller rätt? Och att stänga av, frysa till en isbit och svälja allt som står mig rätt upp i ansiktet är det enda sättet jag har för att fortsätta orka va en kamiliont. Inget går in, inget går ut. Kall som en isbit. Inte ett ord. Det tog ett tag för mig att förstå men när chocken nu flera månader senare lagt sig inser jag att det är rädslan, rädslan som gör det så svårt att se klart. Jag fryser. Först nu förstår jag vad som hände. Jag är den enda som kan stå upp för mig. jag tänker inte va en kamiliont. Det känns som det gått en månad, att vi fortfarande leker i sandlådan. Jag är fortf skör och vet fortf var jag är. Tänker man en gång till känns det som det gått flera år. För jag har redan samlat på mig så mkt som jag inte smält ner. Stängt av tiden och försöker bara greppa situationerna som uppstår. försöker få vardagen att fungera. Den fungerar. Jag fungerar än så länge. Jag har kommit långt och jag är stolt över personen jag blivit efter allt som gått förbi. Men jag är långt ifrån framme och jag hoppas att en dag jag är så stark som jag kan bli. Att en dag sluta vara en kamiliont. Att vara stark är inte att svälja allt och bli till en isbit. Stark är att våga stå för allt som du tycker, allt som du känner. Inte va rädd för vad du tycker. Att en dag veta vad jag tycker. Jag är stolt över vad jag skapat, jag är stolt över Tage. Men rädslorna är något jag måste komma över. Mardrömmarna som skapats. En dag ska vi lösa dom tillsammans, för vem du än är - så tror jag på dig.