EMILIA,

Försöker hålla fast det. Försöker tygla varje ben som skriker i min kropp. Försöker hitta platsen i harmonin. Försöker, försöker, försöker. Men det går inte längre att undvika allt som står skrivit i stjärnorna. Jag vet inte hur jag ska ta detta. Min svar fick jag. Men i lyckan är oron om att jag inte är byggd på detta viset. Vilket tid ska jag hitta harmoni och var. Mitt hjärta slår snabbare än någonsin och ingenting tycks längre låta som sanningen. Så jag älskar, jag älskar lika mycket som jag faller i smärta. Hämta hem mig, håll om mig. Säg sanningen. Sprid dina vingar nu. Innan jag tappar fästet.