EMILIA,

Im on fire baby. Men bloggen och Frida är dem enda som kan förstå de här invecklade meningarna och konstiga tankarna om allt som pågått. Chocken att titta på en bild. En bild på dig själv för exakt ett år sen på dagen. Som inte liknar dej själv. Som ser ut som en död människa utan hopp, utan själ. Chocken av gå tillbaka och se sig själv så är sjuk. Och inser att jag är rätt så bra som gick från död till ståendes. vi har kommit en långbit. Och jag kan inte säga det fler gånger än hur sjukt det är att man ställde sig upp och gick vidare när man redan va död. Jag trodde jag va kvar i en virvel men när jag kollar på det fotot med fettigt hår, och med ögon utan själ så ser jag och lovar att jag på ett par dagar iaf inte ska klaga på mitt välbefinnande.