EMILIA,

Såå babes, Emilia has left Stockholm. Tragiskt men sant. Pang sa det när jag satte mig på tåget. Jobb, verklighet - typ som alla har ringt mig och matat mig med verklighet idag för att jag ska komma hem. Jag vet vad som väntar innanför dörren när jag kommer hem, förutom Tage. För här sitter jag med gråten i halsen. Vill inget annat än att åka tillbaka. Vad är meningen med detta? hur är det meningen jag ska göra detta? Jag vet inte. För ja vad är meningen egentligen? Osäker, men säker. Det är en annan värld där uppe. Så är det bara. Så jävla trött på att va ensam, ensam i detta, ensam när jag kommer hem. Ensam, ja ni hör vad jag säger. Jag vet det är tabu i min mun. Men jag har sett den andra sidan, I think. Kanske kan man bara tro och känna utan att bli blåst. Kanske är Stockholm drömmarnas stad, kanske är stockholm rätt speciellt ändå.