EMILIA,

Dagen i ära känner jag mig som en säck potatis. Jag gick inte, för jag kunde inte. Göra två saker om dagen can be a bitch. Detta är inget annat än dejavu, för det känns som jag varit här innan? Det finns inget annat än när verkligheten kommer ifatt. Det är såhär det blir och jag ska inte säga att jag inte va varnad. För dom sa att det va såhär det skulle bli när man försöker trycka undan verkligheten. Drömvärlden håller bara så länge. Dom säger jag borde ta itu med det, men jag vet faktiskt inte vad det är jag borde ta itu med? Dejavu och jag vet inte vad jag kämpar mot. Kanske att kunna leva varje dag som en normaldag. Utan nervsammanbrott på motgångar. Motgångarna regnar på mig just nu och förtillfället kan jag inte ta itu med någon. Drömvärld, ja drömvärld är vad vi levt i. Du lever där också med mig. När ska du ge mig annat än dessa fantasier? Jag känner mig som en börda. Jag känner mig som hundra problem. Du är underbar. Så underbar. Men du får mig att känna mig som hundra problem. Eller är det jag själv som gör det? Schitzo möjligtvis. Det är meningen vi ska fundera ut nåt nu eller ska vi bara fortsätta dansa i drömvärlden och titta på mig medans jag rasar? Min högsta önskan idag är att vara där du är. För du får mig känna mig som en prinsessa och hundra problem när jag är här. Dagen i ära är jag en bitch och allt som en bitch. Jag har diskar i flera timmar. Och nu undrar jag när jag ska sluta regna?