Hej hopp!
Påväga hem från stockholm, med stoooor sorg i hjärtat. Det har varit underbara dagar. Men allt en helg bör innehålla. Det började kännas som vardag och jag blev nästan bekväm. Så fortf lite halvbakis sen i lördag då jag nog hade min längst utgång någonsin. Vi va på Berns i sex timmar. Det kändes som en. Innan dess va vi någon annanstans i typ två timmar typ. Haha världens längst utgång, kändes som världens kortaste. Men tiden går snabbt när man har kul!
Usch man har för mkt tid o tänka när man sitter på tåget. Bara vet iaf att ord finns inte att förklara eller återberätta mer än dem du sa. Du överaskade mig och jag kunde inte göra mer än gråta. Trodde, trodde inte du kände mig men jag antar att du vet mkt mer än jag vet. Jag saknar helt ord för förklara vad det är jag känner nu. Du är underbar.
Kommentarer
Trackback
