EMILIA,

Vem du är. Vem är jag? Så länge man vet vem man är, så länge jag är ärlig mot mig själv. Iland är det bara svårt o se om saker man gjort och gör är för att det är sån man är eller för osäkerhetens skull.. Och ofta tar man åt sig av saker, för att du i självaste verket inte riktigt vet vem du är.. Så det gäller bara att hitta vägen imellan. Jag kanske inte alltid har svaren på varför jag gjort saker eller gör saker, men jag vet att jag inte är en dålig människa. Det vet jag. Men jag vet att jag kan vara en osäker människa. Jag vet att jag menar väl och vill väl för mig själv även om det blir på andra hållet. Jag har ingen här som håller mig ståendes när jag kommer innan för dörren. Jag har ingen här som säger till mig att resa på mig, ingen som behöver mig här mer än tage och aldrig har jag lagt av Tage, för jag vet att han behöver mig. Jag vet att du startar ett krig inom mig och jag har förtillfället väldigt svårt att se vägarna imellan. Men jag vet att jag behöver dig att ställa mig upp, jag behöver dig att säga till mig, sätta press på mig, jag behöver dig att stanna igenom hela detta kriget och inte va Fridas Billy (även om han är en bra billy), så vill jag och behöver dej mer än någonting annat. Jag är människan, människan som är vettskrämd för historien, mer rädd för framtiden, skräckslagen över de rödatrådarna som vandrar igenom våra liv. Jag behöver inte en historia, jag behöver en verklighet.