EMILIA,

Här är vi nu och hela dagen har gått.. Jag har överlevt och jag har tackat nej. Bestämde för ett tag sen att jag skulle bli yes man, tacka ja till alla möjligheter som kom. Men jag hade inte mage att lämna ännu en trygghet, jag tror det hade knäckt mig totalt på mitten om det inte hade gått min väg. Dessutom känner jag att jag har lite till att göra på giganten, lite till att förändra, lite till att växa. Så ja jag tackade nej. Vad erbjudandet skulle ge mig vet jag inte riktigt än. Kanske skulle det visa mig att jag kan. Att jag av 150 st blev utvald. Kanske skulle det ge mig en liten boost och visa hur bra jag är på det jag gör, att det va dags för mig att sluta tvivla på mig. För jobbar man inom service yrket på denna nivån tror jag där inte är en dag man tvivlar på om man ör byggd för det. Kanske behövde jag en liten boost. Vad det kommer till dej o mig.. Va du inte del i beslutet, för du gjorde dig inte förtjänt av att vara det. Beslutet va helt och hållet mitt och kärleken till mina giganter. Undrar mer och mer för varje dag var detta tar mig dock. Har insett att man inte kan kontrollera vare sig du blir sårad eller inte, du kan inte kontrollera människor. Visar det sig en dag att jag gjorde ett misstag att lära mig lita på dig. Så må då det va ett misstag. Men åtminstonde så lärde det mig att lita på folk. För jag litar på dej blint och galet. Helt sjukt, med stängda ögon faller jag tillbaka på dej och öppnar upp allt jag har inom mig för dej. Det har aldrig hänt innan och det är därför du är speciell. Jag har fått på fan för att försöka lita på människor, men du får mig att känna att jag är speciell, att där finns bara en av mig och det är därför jag kan lita på dej. Tiden får utvisa vart du vill ha mig. Men en sak jag inte nöjer mig med, det är för lite. Jag är för bra för det.