EMILIA,

Jag. vi. Detta. Har aldrig vatt så redo i hela mitt liv. Och jag har inte stake att visa vad jag kan, vad jag vill. Varje dag är en kamp. Men jag tar mig igenom den utan o säga ett ord. Ställer mig upp, går upp, gör vad jag ska eller borde. Lägger mig ner, fortsätter kämpa. Jag är redo att göra nåt mer än att kämpa. jag hade inte visat dig hit om jag inte ville du skulle förstå varje liten del av mig. Jag inser att jag kan inte nöja mig med ibland, då och då eller när tiden finns. Du tar mig ner på fötterna, ståendes, levandes. Hel. Någonstans på jorden känner jag mig hel, ibland. Ibland.. Jag nöjer mig inte med ibland eller aldrig. Jag vet att du inte vill vara en del av ibland. Och varje dag är det samma tankar som så länge som flyger runt, du kunde hjälpa mig, du kunde va här. Men du är inte det. Dessa tankarna är med så fel, för jag skulle ställa mig upp själv. Oron är nu mer än vad som varit, en del är saknad. Och här står jag. Halv igen. Blir bara halv igen. Jag vill inte va en liten del. Jag vill va varje sekund. den första, den sista, allt.. Men sålänge du ger mig halva, kommer jag va halv..