EMILIA,

tillbaka. tillbaka hemma och i verkligeheten. Jag har varit i en bubbla, en bubbla av typ glädje. Haft en helt underbar helg, även om jag har jobbat. Känns inte som jag har jobbat dock. Tom en utgång va typ as kul. Det är inte varje gång jag tycker det är så kul. Det värsta med en happy bubbla är att följt av den kommer en tid av koma. Sen kan man hålla på såhär föralltid.. Har aldrig vatt såhär olyckligt lycklig. Eller ja jag är inte olycklig. Men blir olycklig varje gång det är ett hejdå :/ En tjej med övergivnads känslor, och hundra rädslor borde inte säga hejdå såhär många gånger det är inte okej. Men det är värt det :) Går liksom inte o förklara lyckan med dig. Hur jag kan vara mig själv, hur du förstår mig och hur bra du egentligen känner mig utan att jag vet det. Jag vill berätta för dig, vill växa och förklara men jag vågar inte öppna munnen. Går ut ifrån bubblan med mer förvirring än jag gick in i den.