EMILIA,

känner hur jag ruttnar inne från och ut. Hur tar jag detta. Hur tar jag ett förlåt? Vad gör det för mig? Rädd. Så fruktansvärt rädd. Och allt jag känner är hur det svalnar. Fryser till is. Tystnade blir större, jag svagare jag känner mig. Jag gav mitt allt och allt jag ser är dessa röda trådar. Rädsla. Jag gjorde ett löfte som jag tänker kämpa livet av mig för att hålla. Men jag kan inte förneka, kommer aldrig förneka att det gör ont som fan. Jag kan inte förneka att jag känner mig sämst i världen, att jag känner mig så otillräcklig, att jag känner mig värdelös. Not enough. Det kan jag inte förneka. Men jag kämpar, istället för att lägga mig ner o dö för att jag tror du är värd det. Jag kanske gråter idag, men imorgon ska jag kämpa mig upp och inte ge upp. Även om.