EMILIA,

Jag har kommit fram till, eller asså ja det är ju rätt bevisat att människan har en högerdel och vänsterdel i hjärnan och sånt dravel men det jag har kommit fram till är att mina har slutat arbeta ihop. Jag lovar, det är sjukt äckligt vad denna koman har gjort och det liksom händer varje dag att jag inte kan prata eller komma på ord, vet aldrig vilken dag det är, kommer inte ihåg vad jag gjorde i förrgår eller vad min mamma heter, ja det är allt mellan himmel och jord som är svårt o göra och komma ihåg. Värdelöst. Liksom ja man kan kalla det tillfällig sinnesförvirring med, tror nog vad det är också. Tankesprid och beter mig som hundra typ. Inte långt i från en psykos är min tanke ibland men jag tror jag klarar mig förbi det stadiet faktiskt. Man kan ju hoppas iaf. Idag är ändå en bra dag, förutom att halva hjärnan inte existerar av brist på sömn. Men annars okej. Och tänkte liksom. Planerade i mitt huvud hur jag skulle tackla den kommande veckan. Jag har en plan att sätta i verket. Och det mest orättvisa jag vet det är att jag lever i denna jävla förvirringen, som ett pucko, våndas och sliter för att hitta ur. Delar av din värld bara är i min och förstör allt mitt jobb. Du hoppar fram och tillbaka precis hur fan du vill för du tror du kan göra så för du har aldrig sett baksidan på detta jävla tramset som vi har hållt på med förevigt. Jag ångrar inget men fanns där en sak jag kunde ångra är det nog att jag aldrig visat dej den sidan. Tror kanske aldrig jag låtit dej se, så jag tror inte du vet. Men nu tjänar det ingenting till iaf. Jag vet jag är inte klar med detta än. Långt i från faktiskt. Ser dock bara framför mig i horrisoneten en dag som kommer gå till världshistorian. Jag har nämlingen skapat en hel plan i mitt huvud nu. Så det är såhär det kommer bli. Allt där emellan här och nu kan bli som det vill, men allt från just den dagen upp till resten av mitt liv är sedan planerat. Inte in i minsta detalj men i ett stort drag. Liksom. För det verkar vara det som krävs. Just nu kan jag acceptera ödets påhitt, släng vad ni vill på mig tills just den dagen. För detta och denna känslan kanske jag kan acceptera ett tag till när jag vet den har ett utgångsdatum.