EMILIA,

Den senaste timmen har jag åter igen bölat över min lägenhet. Jag vet inte vad fan det är som är fel på mig. Men fan. Jag vet inte om det är själv stället det handlar om eller själv grejen. Eller bara slutet på en tid. Just nu önskar jag jag kunde stanna, allt jag vill är att stanna. Sov här varje natt, kom hem hit varje dag. Men det är sista natten idag och jag kvävs av tanken att jag inte ska bo här mer. Det kan vara tanken på att man lämnar en sjuk trygghet, man vet ju inte riktigt vad som väntar i den nästa. men jag kan inte, det finns en chans det hade gått bra för mig om jag hade stannat här. Dessutom gör jag detta själv denna gången dessutom, helt själv - bara jag. Det tar också lite. Jag lämnar hemma och har ingen aning om vad som väntar här näst. Det ligger i blodet och det är såhär vi gör. Önskar just nu jag tillhörde kungafamiljen så jag aldrig fick flytta.