Hiding my heart away
2010-06-26 Ur arkivet:
"Jag är nog det lyckligaste jag, jag har vatt på flera år. Även om det inte är verkligt nu så är det om några dagar. Jag hoppar inom bords. Denna dagen har jag längtat efter så länge och ja nu är det nu. I'm so happy. Ingen, ingen kan nog förstå hur stort detta är för mig. Detta är typ en milstolpe, slutet på allt det man blivit påmind om och allt som gjort så ont. Nu är det över. Nu är det bara jag och mig och vad jag vill. Jag är verkligen så glad nu. Jag ska flytta hem."
Jag skulle flytta hit. Det va hem. Just nu är hemma så osäkert igen. SÅ sjuuukt ledsen, samtidigt så sjukt glad att jag ska flytta. Det känns i hela hjärtat att jag ska flytta ifrån mitt första riktiga hem. Det känns som fan för mig. För detta va sååå viktigt för mig, iom jag typ aldrig haft eller känt mig såhär hemma innan. För det va tack vare lyckansväg 22 , jag kunde gå vidare, gå vidare från alla dom åren och hitta ett hem. Så med närmare eftertanke kommer det bli sjuukt jobbigt att lämna detta. Det har vatt allt för mig, sjukt bra tider. Sjukt underbara människor som kommit o gått. Men lyckansväg är förstört så jag måste här ifrån. Har aldrig tänkt på det närmare bara. men att lämna den första riktiga tryggheten i livet skapar seperationsångest. Ja man kan ha det till en lägenhet. Shiit blev sjukt ledsen över att jag ska behöva flytta nu.. Hela veckan har jag kunnat se mig därborta men nu kan jag inte föreställa mig att gå någon annanstans. Vad hände? Jag va ju så glad? Vet inte vad det är som pratar egentligen. Fan va jag kommer sakna detta.
Kommentarer
Trackback
