EMILIA,

jag hittade mailet jag letade efter..

trodde detta va vad jag ville. Men jag inser att allt jag ville, allt jag väntade på va att du skulle bevisa för mig. Allt jag väntat på hela tiden va dej. Jag har alltid väntat på dej. Jag kommer nog långt här inne alltid göra. Men du gav mig inget, inget svar, inget bevis. Jag blev bara lämnad kvar här i en tystnad i en ensamhet av miljoner bilder som jagar mig varje dag. Det gör det så mkt svårare att va kvar. Jag trodde faktiskt du värdesatte detta lite mer än såhär, så pass mkt så att du iaf kunde svara. Du har ingen aning. Du har ingen aning. Och allt jag vill är att du ska ha det. Att du bara ska va här för mig en liten stund. Det hade hjälpt mig. Men du kommer inte va kvar här länge till och jag har alltid trott att någonstans i framtiden när vi är redo, kommer vi träffas igen på något konstigt vis - för vi är liksom aldrig över. Men utan bevis, med alla dessa bilderna i mitt huvud - kan jag nog aldrig mer gå tillbaka. Även om jag vill tro det. Jag behövde bara veta. Men nu vet jag fortf inget.

There's just so much that time can not erase.

<3