EMILIA,

Ni asså denna tanken vet jag inte ens hur jag ska få ut eller hur jag ska börja. Men ni två skadade liv, ni gick båda två utan att kolla tillbaka. Ni ser och såg bara er själva. Jag vet inte ens om ni vet. Men jag vet att jag och en annan människa som jag inte ens borde tänka på hur dennes känslor mår, hamnade rakt i mitten av skiten. Ni lämnade mig där mitt i skiten. Men den kvällen gick jag rakt in i fällan, rakt in i min största mardröm. Efter att ha läst utan att fått veta, utan att få höra, utan att få det berättat gick jag rakt in i min största mardröm. Redan där började dagen ett helvete för att ni två sen fortsatte leda mig in i helvete, redan där började jag ett krig inom mig själv som ni aldrig fick se eller höra.. Istället satt jag där med er. Rädd utahelvete. Satte mig själv och mitt krig åt helvete. Jag satt där med dej. Har du någon gång tänkt på vem som satt där med dej? Vem som va där varje kväll? Även om jag inte sa mkt eller gjorde mkt pga att det va allt jag hade över då, det va allt jag kunde göra. Men vem va det som satt där? Och vem va det du lämnade efter? Du lämnade mig bara med mitt krig. Att fundera ut för mig själv medans jag satt där med dig, rädd för ditt liv, brydde mig om dej och ditt liv, dina andetag - jag satt hos dej när du en än gång hade svikit mig. När du redan fört mig bakom ljuset satt jag kvar hos dej. När jag en hel kväll gick igenom pest och pina och helvete om och om igen så satt jag fortf hos dej. Du har ingen aning om vad jag vet och hur jag föll illa. Hur jag tappade andan bakom ditt garage för att hålla minen framför er - för ert liv va helvete. Du har ingen aning om vad jag gjorde för dej. för er. Jag bara satt. Jag satt där nätterna igenom i tystnad kollade så du levde. Är det konstigt jag inte kan sova? Är det konstigt jag drömmer mardrömmar om att folk bryter sig in här mitt inatten? Är det konstigt jag vaknar mitt i nätterna och har svårt o andas? Är det konstigt? För jag satt med dig, låg bredvid dig varje natt och kollade på dig - nu vet jag inte var du är. Vet du ens det?

Om du känner mig, så som jag tror du känner mig är du inte den jag trodde du va om du kan lämna mig såhär. För jag gjorde det för dej. och jag känner och tror jag är egoistisk? Men jag la min största rädsla åt sidan för du hade det jobbigt. Så vem är det som är egoistisk?