EMILIA,

och nu, nu känns det som du lämnar mig igen. Nu känns det som när smulan gick va det du som gick igen. Och jag bara återupplever allt igen. För innan idag va jag glad. Och jag visste det skulle spricka. För jag behöver dej här och jag får upp hoppet så lätt och faller så lätt och du liksom bara gick. I min värld är du en idiot, kanske en hjälte i din egen. Men här är du den som lämnade mig här, i ännu mer rädsla. Jag fick knappt en vecka - som va problemfri som va vår. Jag fick ingenting, bara en hög med rädslor. Men jag vet att du inte vet bättre, så jag kan inte ens skylla på dej. jag kan inte skylla på någon förutom mig själv möjligtvis.