EMILIA,

Typ sanningen, den är rätt hård ibland. Men sanningen är den, att jag har inte en enda plats i mitt liv för någon. Jag har människor i mitt liv och dom har den platsen för att jag vill ha dom där, för jag behöver dom där. Mer än så behöver inte jag, inte idag och inte imorgon. Jag har ingen plats för falska vänner och memorys och gulligull. Det finns en anledning för varför du inte har en plats i mitt liv - det finns en anledning till varför jag stötta dej hundra miljoner bort från mitt liv - för I don't give a fuck. Ja jag är där nu, jag skiter i vilket. Jag skiter i människor som bara trampar över andra och tror att dom kan komma o gå hur dom vill. Jag har haft dom personerna i mitt liv alldeles för mkt, alldeles för ofta. Jag vill inte ha det längre, jag vill inte va i det längre. Så du, detta du och jag - där är inget sånt. Kommer aldrig bli. Du/ni förlorade mig förevigt den dagen ni började kritisera mitt liv - den dagen ni valde att inte förstå, den dagen ni valde att gå, vända ryggen, kritisera och bara bry er om er själv istället för att försöka förstå mig - från och med den dagen va ni inte en del av mitt liv längre.