EMILIA,

Jag satt här o försökte läsa mig till januari månad. Men jag fattar inte. Hur kan tre månader bara va ett stort mörker? Dom dagarna är bara ett sjukt mörker. Fattar inte vad som hände? Jag bara försvann och jag tror jag är vaken nu? För nu är jag där. Där jag vill säga till dej att vakna, det är nu jag vill skrika på dej, krama dej, hjälpa dej, slå dej, heja på dej. Jag va i ett sjukt mörker som är lite ljusare. Jag lovade att aldrig ge upp dej. Men jag tror jag har gjort det lite pga att jag liksom va i ett sånt sjukt mörker och kunde liksom inte se eller förstå. Och när jag läser får jag ett sånt sjukt dåligt samvete. Men jag vet inte vad jag borde ha. För du stötte väl iväg mig eller? Du borde väl vatt här för mig med? Vi borde väl hjälpts åt eller har jag fel? Det va ju inte bara du. Jag dog. Och du va ju inte här för mig. Så du borde väl ha lika dåligt samvete? Du behöver mig. Jag vill va där för dej. Jag vill väcka dej om du inte är väckt. För du är liksom den, du behöver vara du igen. Vad hände när du vaknar? Är du vaken? Jag skulle behöva veta hur du mår.. för hur mår du?