EMILIA,

typ bara den tanken, typ att man inte någonsin vet om man någonsin ska få se en människa igen? gör typ inte den tanken bara en typ förbannad och störd? Typ jag tänker alltid att typ vi ses snart igen. Detta är aldrig över, för vi är aldrig över och typ någon gång snart igen så sitter du här på kanten av min säng och tittar på mig som jag är minst i världen och berätta för mig " att jag är din dröm". Men just nu, just nu är jag inte så säker på att jag inte är så säker på att jag någonsin kommer få se dej igen. Tänk om den sista gången vi sågs va den sista. Denna gången kanske det kan isf vara okej. För denna gången kommer jag komma ihåg när den sista gången va. Jag kommer komma ihåg vad vi gjorde. Jag kommer komma ihåg att vi gjorde något som gjorde oss vi. Jag kommer ihåg hur du staplade in och tog bort alla tvivel jag hade. Jag kommer ihåg hur du log mot mig, hur du va rädd du inte fick komma hit. Jag kommer ihåg mig i din famn. Jag kommer ihåg hur bra det kändes när du låg bredvid. Hur jag aldrig ville det skulle ta slut. Om jag aldrig mer får se dej igen, så kommer det göra mig ont i resten av mitt liv. Det kommer smärta mig varje dag i detta rum. Tills jag får se dej igen och jag vet att du mår bra. Allt jag är och allt jag gör kommer alltid påminna om dej. För den delen, den delen av mig som fortfarande finns kvar av den personen jag var, den personen jag vill vara igen - den lever i dej.