EMILIA,

Okej. Så typ koma 2.1. Grejen är den att det finns ju ingen mening, du dansar runt sanningen och jag bara dansar med. Du får inte välja här, you don't get to choose. Men det gör du hela tiden. Väljer din sanning och din lätta väg. Och jag inser att jag krigar detta kriget helt själv. Så du säger till mig att vi inte sett detta innan? Men sanningen är jag har dansat denna dansen förut bara i en annan form. Jag har alltid dansat denna dansen och du ger mig aldrig nåt att stå på. Du kommer aldrig ge mig sanningen. Jag kommer ha den och hitta den. Och du kommer alltid ha den och jag kommer få kämpa för att hitta den. På riktigt så ger du mig babbel om vart livet tar en? Med mig? Mig mig? asså.. Jag bara insåg att mina anledningar är fortf anledningar, ska du fortsätta sopa allt under mattan - så fine gör det. Men vi vet alla då vem som stupar först. Bli inte som dom, som inte lärde dig bättre - bli mer. För jag vet att du kan det.