I'm imagining the words you said when last I saw your mouth
Det här med musiken.. Jag vet inte varför jag är sån. För jag känner bara mig som är såhär. Musiken liksom dras till mig och jag dras till den. Jag tror det är någon form av tröst. Oftast dras jag ju bara till låtar som handlar precis om mig. Och paniken som steg mig i huvudet när jag inte får tag på låtarna är sjuk. Haha! Det är löjligt men sant. Det är nog någon egen form av räddning.
Medans sis kör på naturmedicin i Kalle Ankas lustgård ska jag nog köra på musikterapi.. Fast ja oftast hoppar du ett litet steg längre ner, än hjälper - oftast. Men det är ju helt klart ett eget val.
Men jag älskar det helt enkelt. Hade jag fått välja hade jag nog lyssnat på musik dagarna in och ut istället för att prata med människor. Det är så jag är helt enkelt. Likadant som det här med hundar. Jag och alla andras hundar.
jag fattar fan inte hur man lägger upp bilder i bloggen med denna jävla datorn eller hur man hittar dom. Så denna bilden va den enda jag fick upp. hahahaa
Kommentarer
Trackback
