EMILIA,

okej, typ fått nog. Whatever liksom typ ja. Har du blivit serverad tillräckligt med bullshit pallar du helt enkelt inte ta in mer. Det gav mig inget. Inget. Jag gör det själv, ego i mitt eget liv - det är okej. Det är fan så okej. You keep giving me bullshit och jag pallar inte ens förklara mig själv längre. Typ kanske ville jag bara ha en glimt av bekräftelse, men nej jag ville bara du skulle säga sanningen en gång. Men fan inte ens den kunde du stava ut. Du vandra runt. Vandra din jävel. Vandra livet ut. Tills du stupar. Jag kommer alltid give a fuck. Alldeles för mkt. Jag kommer alltid sörja och känna detta. In 65 more years. Men du kommer inte va en del av det jag hade. För det kommer va jag och du in an other life. Fan kände mer och mer hur jag typ bara börja sakna dej igenom denna texten. This is the last of it. Jag accepterar att jag kommer sakna dej. Jag kommer sakna den jag lärde känna, den som hade stolthet, den som va något, den som brydde sig, den som hade ett liv, den som för mig va det finaste jag sett. Den i vårt förra liv - kommer jag sakna. Fan så mkt jag kommer sakna. Grejen är bara att lära sig leva med känslan. Det kommer en dag.