EMILIA,

Sådär ja, efter en kopp kaffe in på nummero två. Känner jag mig lite mer levandes. Frågor åker och sanningar bara flyger omkring här inne och jag log när jag vaknade. Trodde inte jag kunde begära mer, men jag kunde tydligen. Denna historia ska inte få upprepa sig igen.

Det står skrivit i pannan när man släcker en ångest väcker man en annan, så sant. För jag säger förlåt i mitt huvud varje dag. Men jag har inte mer. Mer än små halvtimmar i taget så kan jag inte mer. Jag tror det är bättre att jag hjälper dej så. På det viset jag kan. För förlåt igen men i din närhet så dör jag inombords. Jag dör för att jag aldrig såg. Jag dör för jag om någon borde sett dej, för du såg mig. Så ja jag gömmer mig i min värld, där du inte kan se hur ont detta gör i mig.

hope we'll be alright someday soon.