EMILIA,

Äntligen hemma från jobb. Imorgon med sen blir det lite semester o midsommar för mig. Härligt! Ska få lite tid att bli klar här hemma med små saker, komma ut o leva lite. Få ordning typ. Ja få väl ta tiden till det! Och tanken slog mig när jag va påväg hem, att egentligen är det sjukt krävande att jobba i ett mansdominerande företag. Man måste hela tiden va på sina fötter, över bevisa, överleverera, skrika för att få sin röst hörd. Jag är inte den personen som skriker. Haha ibland kanske. När det behövs. Upp till dess håller jag käften. Det kan nog va jävligt lätt att uppfattas som galen. Det blir liksom nog en mer uppdelning än vad man tror. För att vi är tjejer. Inte med mening, men det blir nog lätt så för att vi tillåter oss att bli satta i den sitsen. Ja skit samma, tror jag är inne på ett spår. Ska tänka vidare på detta. Annars smakar kaffe som grädde idag, cola som tandkräm och jag har iaf en laddare som fungerar. Måste nog försöka åka ut till pappa i helgen. Vill så gärna träffa mina bebisar. Om någon förstod hur mkt jag längtade! Jag älskar mitt jobb. Jag gör det. Men jag tror att där som överallt annars i mitt liv just nu är alla tröttar, utslitna, döda inombords, så överallt känns som kaos just nu. Kanske mkt som jag själv upplever det då jag själv är kaos. Mitt mål, min dröm är iaf att innan detta årets slut, ha ett mål, en dröm för var jag ska va och höra hemma.