EMILIA,

Vaknat upp ur en sovkoma. Shit typ behövlig sömn. Typ jag vet inte. Gick in i en annan slags koma som jag försökt undvika. Men nu bara for den över mig. Twice, Ive been close. Det kunde blivit farligt. Och här sitter jag i allt jag försökt undvika. Det är bara jag här, här är jag. Och det finns ingen annan i världen som kan övertyga mig om nåt annat. Ingenting fungerar som det borde längre och jag skäms. Det är okej att skämmas. Accepterar att jag skäms och har idagar försökt göra som jag blivit tillsagd att acceptera känslan man befinner sig i. Så antar att jag inte ska trycka den i från mig längre o bara föralltid befinna mig i samma känsla. Jag i närheten finns jag. Här är jag!