EMILIA,

Usch, precis hem kommen från ett trevligt myskalas hos Kristin. Nästan lite vemodigt. Älskar dessa tjejer, kommer kännas konstigt o inte ha dom bredvid mig bakom disken varje dag. Och för första gången väcks en ångest i mitt liv om vad fan jag ska göra? Jag är redo att gå vidare och göra mer. Redo att växa, se mer, lära mig mer. Men jag har ingen aning om vad. Jag är färdig lekt. Färdig med bullshit och dumheter. Redo att bli seriös och gå vidare. För första gången i mitt liv känner jag mig redo för att gå vidare. Men jag tänker inte stressa något. Jag vet att det kommer en dag när man vet vad som är rätt. Det kommer en dag när man hittar rätt person och rätt liv. Men jag är redo att göra resan nu. Är stolt över min flickor som tar sig utåt och vidare. För jag vet att det är det dom båda vill. Men samtidigt kommer det bli cp svårt. Det känns svårt faktiskt. Och tack vare dessa två ikväll kände jag bara hur redo jag är att ta mig vidare från allt dravel och börja leva. Jag ska hitta en plan, jag kommer hitta en. När den kommer till mig så vet jag iaf att jag är redo. Redo för att offra skitiga golv och diskhögar för någon att leva med. Redo för att ge upp tryggheten bakom disken om tillfället ges. Så ja, då är svaret ja - jag är redo o göra det. Men som sagt inget stress. Där finns en plan någonstans.