EMILIA,

jag väljer att slåss mot det för jag känner att jag behöver, jag slåss och jag slåss för mig, för vad jag vill. och det känns som jag alltid förlorar, det är utmattande och tröttsamt. Men vad skulle hända om jag slutade slåss, slutade visa mig här ute hela tiden. Vad skulle hände? Jag vet vad som krävs av mig. Men innebär verkligen det att jag ska behöva kämpa såhär varje dag föralltid för lite mer än inget. Jag överdriver en del, I know. Men vafan? Eller Är jag aldrig nöjd helt enkelt? Jo, det är jag väl. Men denna känslan är jag och mig och mitt problem och jag är trött på att kämpa emot den. Är det verkligen så fel och bara känna allt man känner? Oftast några gånger om dagen känns det faktiskt så..

I'm a train wreck in the morning
I'm a bitch in the afternoon
Every now and then without warning
I can be really mean towards you

I'm a puzzle yes indeed
Ever complex in every way
And all the pieces aren't even in the box
And yet, you see the picture clear as day

<3