EMILIA,

Jag är kanske alla dom sakerna, jag är kanske allt det. Otålig, alldeles för känslig, tar allt personligt, rädd, skadad men jag har sett allt på fel sätt. Jag har väntat på dig. På att du ska rädda mig, på att du ska ta bort allt detta. Men du kan inte göra det. Jag har sätt det på fel sätt. Det är jag. Jag behöver rädda mig. Jag behöver lita på mig. På mitt omdömme. På att jag gör rätt sak, för rätt saks skull. Jag är den jag är. Jag kan inte va mer. Men jag kan göra det mitt eget. Jag behöver inte att du räddar mig, jag behöver bara att du möter mig halvvägs.