EMILIA,

Hade en pratstund med Dimman innan när vi båda gömde oss ute på lagret för att vi ville lägga oss ner o gråta. Han inledde den med; "Jag är 32 år gammal och fortf".. Jag är dock 20 år gammal och är likadan som honom.

Det finns vissa människor, det kan va människor man känner jätte bra, människor man inte känner alls eller bara lite grann som får en att känna en mindre på något sätt. Att hur man än gör, förklarar eller är så känner man sig rädd o liten. Behöver inte bara va här inom jobbet, utan överallt. Men ofta inom jobbet. Det är konstigt för med nästa kund är man den man egentligen är, en aning säkrare. Jag vet att jag precis som Dimman är en sån människa som gärna blir liten och gärna skulle vilja försvinna, för jag har jätte många såna människor som får mig känna mig minst i världen. Precis överallt har jag dom. Jag har hört, tror jag läste det i blondinbellas bok faktiskt att såna människor handlar inte om dom och hur dom är, utan en själv och hur osäker man själv är. Att det är människor som man själv anser vara "lite bättre"- så med detta ville jag säga att från och med idag ska jag sluta göra mig liten och vara bättre än alla andra istället. Det har jag och Dimman lovat varandra idag.

Dessutom så vore jag inte jag om jag inte klagade lite. Skulle sluppit jobba till stängning imorgon, men Fia blir sjuk imon med och jag blir lämnad själv ytterligare en dag. Jag behöver en lång semester innan jag springer in i en vägg. Dessutom trodde ju jag att jag va ledig tors-fre med, men ack nej. bara fredag och jag funderar på att rymma. Jag som hade förväntat mig en nedtrappning på jobb när det blir ont om kunder men inte för mig.. Sova, sömn. ge mig?