EMILIA,

Kvällen blomstrade ut i lite blått. Tackar Jenny o Wille för en normalkväll med våfflor, film o skratt. Kändes normalt, inte så zombi. Vi fastnade även på lägenhetstittande. Jag är sugen på o köpa en, hittade en jag dog för. Ska man flytta igen kanske? Suugen som fan.. Ingen dyr månadskostnad, bra läge, BALKONG! Här kan jag nog inte bo kvar, speciellt inte om jag ska behöva sova på soffan för att känna mig normal. Jag kanske gör en Frida. Får prata med någon som kan förstå. Jag kan inte sånt. Jag mest gör.

Mitt största problem är att jag inte kan förstå och aldrig få ett normalt avslut. Det är svårt när du alltid låter mig hänga här. Så vid ett överlämnande tänker jag nog kräva det. Vi får se. Jag behöver detta. För jag hamnar alltid här. Jag vägrar hänga längre, du ska bara komma ihåg att jag är död. Men när andra sidan inte är kontaktbar (och tro mig, jag vet precis varför, det ska vi inte lura i någon att jag inte vet varför) så blir det svårt att inte bara hänga här. Jag kommer nog aldrig förstå varför, jag känner mig bara inte tillräcklig och antaglien är allt bara en lögn. Jag vet inte ens om jag kommer spekulera i det, för allt jag någonsin kommit fram till är att det är en lögn. Men hur ska jag någonsin veta? Vad det än är, så vet jag bara att jag vägrar hänga löst längre. Jag känner mig återigen dum för alla spydiga komentarer inne i mitt huvud och här, för du har värre saker. Men jag är egoist och kräver en gnutta normalt. Så jag skiter i vilket. Du hade rätt, jag fel? Nej. Jag kom till insikt själv. Jag låter aldrig dig ha rätt.

Nej navy, jag o soffan har dejt.