EMILIA,

Jag är den jag. Svårt o va nåt annat. Men just nu har jag bara sluta i mitt huvud, jag slutar inte dej. Men du slutar mig hela jävla tiden. Tänker inte slösa en minut till på att ha ont i magen, må dåligt o va ledsen över att du är det. Jag vet att din värld faller och jag vet jag kanske borde va tyst och bara va där. Men på riktigt? Har jag inte vatt tyst för länge? Dessa tankarna i mitt huvud, du hade blivit sjuk om du hade sett dom. Och jag orkr bara inte hålla det i samman längre. Du ger mig inget, du trycker dig ifrån mig så långt det går. Jag hoppas du fattar vad du gör.

Jag vet att du inte orkar, men jag orkar inte heller. Inte en sekund till i denna oron om dej.