I'm tired of walking on eggshells so terrified to fail

Jag är vanligtvis en rätt snäll människa, en rätt tyst människa, en försiktig människa, inte påträngade på något sätt, kan nästan va blyg ibland. Jag är en samlare, ofast smlare jag så länge att jag spränger mig själv. Men detta är annorlunda. Jag har samlat i en vecka och jag tror jag spränger snart, men inte mig själv. Dels, men detta behöver komma till ett ordentligt avslut. Jag är inte modig, jag är inte tuff och jag är inte påträngande. Men jag har märkt att om du behöver något tillräckligt mkt, så kan du va allt detta. Det är jag nu, mest arg och jag är aldrig arg. Jag är inte bitter, jag är arg. Jag förstår, men jag är arg. Jag brukar va ledsen och förstörd, men vi har paserat den gränsen med hästlängder och jag har samlat för länge. Nu är jag förbannad. I don't give a fuck, vem jag retar upp, vem som stör sig, eller inte får va i fred. För behöver du något tillräckligt mkt så förtjänar du det antaglien. Jag förtjänar det.

Jag behöver höra, jag behövert se, jag behövar att du visar mig. Kan du göra det, jag undrar om du kan? För vad jag känner här inne, det känns på riktigt. Men du vet inte bättre och är det vad du har att säga om du kan säga det du inte vet bättre om så vet jag inte mer. Så jag behöver detta, innan jag spränger mig själv. Jag har inte fler dagar, bara idag. För jag är på brytgräns.

Jag behöver detta för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0