EMILIA,

Jag gjorde mig liten. Bara lite och jag gav upp, lite. Men hur kan jag göra annat med dig framför? Med precis allt och förlora. Jag vet inte om jag tror dej, jag har inte bestämt mig än men du får ta det. Och du får stå det kasstet. Jag tänker aldrig göra mig lite någon annan och jag kommer aldrig lita på dig fullt ut tills du förtjänar att jag gör det. Så är det bara för just nu är jag rätt förstörd, söndrig och besvärlig. Jag är van vid mig själv, att lita på mig själv. Och jag tror fortfarande att du inte sitter själv där du är nu och jag tror fortf att du inte ska åka till affären när du säger att du ska det.  Men jag säger inget, jag sväljer det och jag försöker. För 90 % av tiden så klandrar jag mig själv.


Resten av tiden gör det ont. Jag har aldrig sagt att detta skulle va lätt, jag har förstått att det skulle va pest och pina most of the time. Trust is not easy. Men om du bara ger upp på mig? hur ska det då någonsin bli enklare? Jag vet inte ritkigt vad jag gör här och jag behöver att du hjälper mig, jag behöver att du visar mig, leder och kämpar för mig. Visa mig att jag är värd det, att du inte gett upp. Så kanske, kanske.. Jag ber inte om mkt, bara visa mig att jag är värd det, så kanske jag kan känna att jag faktiskt är värd det.