Snickers och tunnelbanor
Idag vaknade jag upp med kramp i magen efter allt garv igår.
Dagen igår började med stros på drottninggatan och mat på grekisk restaurang, shopping på systemet som vi va tillbaka på 30talet. Sen blev det bort till sandra o hennes pojkvän.. Efter några glas vin är att tillägga. Godismaskinerna som står överallt är livsfarliga, dom väcker cravings hos en annan. Så jag bestämde mig för en snickers, på köpet fastna jag i godismaskinen, offra nästan livet för en snickers och tunnelbanan. Men shit vilket gott skratt vi fick åt det. Synen av att jag satt fast där, går inte ens o förklara i ord. Sen åkte vi någonstans av alla dom ställena man kan åka till, avsluta med dö kräng på mc och en söt stockholmare bakom disken som snappade upp på mina egypten historier o erbjöd att hälla sprit i mitt kaffe, synd han pratade som någon tagen direkt från psyket. Tunnelbana hem igen och bara en massa dö garv, shit va jag har skrattat.
Just nu ligger alla o sover, men I'm up!
Jag saknar dej. Undermedvetet så saknar jag dig hela tiden. Och jag vet inte vad jag ska göra åt det, när det inte går att kontrollera.
Undrar om det kanske är dags att ta steget ut? steget ut hit. Jag älskar det här.
