EMILIA,

Underbart söndgs mys.

Back in dvalan. Och jag för första gången på väldigt längtar. Längtar efter tiden att gå. Längtar för första gången på väldigt och komma ifrån tiden som är nu. Och jag längtar till London :)

Men faktum är att feghet äcklar mig. Det verkligen äcklar mig. Ditt misslyckandes stirrar på dej vart du än kollar och det knäcker din stolthet och verkligen äcklar mig. Det spelar ingen roll hur länge du ignorerar detta, för jag låter inte det försvinna tills dagen du låter mig. Du håller inte fast mig nu, för du får inte. Det finns inga ord än dom som snurrar runt i huvudet på mig nu, dom jag måste slänga på dej för att gå vidare. Dom jag måste få säga, för att jag ska kunna resa mig rakt igen, för att jag ska kunna vakna och somna normalt igen. Detta handlar inte om oss eller dej längre, det handlar om mig.