EMILIA,

Det är ingen smärta det är bara ett sjukt jävla tryck igenom hela kroppen som gör mig förlamad. Förlamad från tankar, från att röra mig. Från att känna nåt. Det är min dvala som är här. Jag skulle ge vad som helst för att veta vad du tänkte i den sekunden, för jag vet det va något mer. Men jag va förlamad, beredd på att säga allt. Men du bara gick. Och jag va bara förlamad. Tom. Jag tror jag har stängt av dej. Och du har förlorat mig. Förallitd. Jag är död. Kommer du ihåg allt det jag sa? För jag kommer ihåg dina ord, dom ekar. Ekade. Just nu är det tomt. Jag ville hoppa av denna karusellen föralltid, för den kommer va min död om jag åker vidare. Du är min död. Jag vaknar upp imorgon till nåt annat och då har du förlorat mig. Idag tänker jag va ledsen, en liten stund om jag kan. För jag kommer sakna dej, var jag än är och vem jag än är så kommer jag sakna dej. föralltid. nu försvann trycket och jag brast. Du kommer aldrig få veta för jag va inte stark nog o prata och jag kommer aldrig älska för jag va inte stark nog o älska dej föralltid eller bli älskad föralltid. Jag brast en stund för dej. Imorgon behöver jag vakna.